Mot Lofoten

Vid Polcirkeln tog vi bara en kort promenad upp på berget för att få röra på oss efter lång bilfärd.

Det blev en tidig kväll då planen blev att åka tidigt mot Saltströmmen. Vi rullade iväg redan 06:30 och vi möts av gul lampa och varning för motorfel. Inget drag i motorn. Känslan var att det kan vara samma problem vi hade i Cortina i Italien förra året. Vi testade tipset som funkade då och efter ca 30 minuter var allt frid och fröjd och motorn funkade perfekt igen.

Vi hade missuppfattat informationen om när det var bäst att se strömmen och kom därför alldeles för tidigt. Men det var en varm och skön dag och när vi ändå var här måste vi ju se när vattnet forsar ut och alla virvlar bildas.

När tidvattnet vände blev det väldigt stilla en stund och mängder av fisk dök upp, dom hoppade vilt, var nästan som om det regnade. När vattnet sen började gå utåt såg man hur flödet ökade mer och mer, väldigt häftigt faktiskt.

Verkligen rejäla krafter, tydligen är det så mycket vatten som ska passera det trånga sundet så att vattnet pressas och skapar detta fenomen.

Efter detta styrde vi kosan mot Bodö och färjan över till Moskenes Lofoten. Ingen bokning hade vi utan körde på chans. Första färjan kom vi inte med. Bara att vänta 3,5 timmar och hoppas på nästa.

När färjan kom in såg det inte ut som om den rymde så många bilar och det kändes mörkt. Vi ställde in oss på att inte komma med och köra vidare. Men vi hade turen på vår sida och var bland dom sista att köra på.

Det blev en lugn och fin överfart på 3 timmar och vi fick se två valar på färden. Såg dom på avstånd så vilken sort det var vet vi inte.

Klockan 22 rullade vi av färjan på Lofoten. Nu skulle vi bara hitta en plats att övernatta på. Här är trångt kan jag lova, det stod vans, husbilar och taktältare överallt på varje parkeringsficka. Som tur är så är det ju ljust dygnet runt så vi åkte sakta en bit upp.

Hittade en rastplats där vi fick sista platsen. Vägen gick precis utanför så det blev en del störande trafik under natten. Det gjorde dock att vi vaknade tidigt och solen gassade på så det var varmt i bilen. Vi kunde ta våran frukost ute innan vi gav oss iväg.

Kvalvika beach var målet för dagen. Vi svängde av huvudvägen över broarna.

Parkering var inte lätt att hitta när det är så mycket turister överallt. Men en biti bort från vandringens start fanns en liten ficka för oss. Nu var det bara att packa ryggsäckar med proviant, vatten och badkläder.

Nu startade vandringen i värmen. Började ganska enkelt innan vi kom till den steniga delen och sedan nerför.

Men så värt det, att mötas av denna vita strand och så klart vatten när man kommer ner.

Blev ett dopp i ca 14 gradigt vatten, så underbart svalkande.

Pausade med fika och mat och lite sol lapande innan vi påbörjade vandringen tillbaka.

Vi hade sett på youtube att det fanns en bostad byggd av surfare på denna strand. Den ville vi naturligtvis se.

Alltså tänk att dom bott här och byggt detta, fantastiskt.

Dags att ta oss tillbaka. Man kunde gå upp på Ryten härifrån men såg väldigt brant ut, funkar nog inte med min höjd rädsla så vi tog samma väg tillbaka.

Vi valde att stanna kvar på vår plats då det kändes hopplöst att jaga och hitta en annan plats för natten. Grillmästaren gjorde sitt.

Med höga berg så får man ju skugga bakom bergen ibland. Det går ju åtgärda genom att cykla några hundra meter och gå upp på en kulle så har vi sol igen.